Deathgame är ett spel som både gett mig otrolig nördstatus men också många gånger gjort mig till mittpunkten på fester och liknande. Deathgame har hjälpt mig växa och jag har indirekt tack vare Deathgame tjänat strax över tio lax. Men då räknar jag ju inte in de otaliga summorna som gått åt vapen och heller inte all tid jag kunde spenderat med arbete istället för denna lek.
Jo, detta ord arbete: Det är vad Deathgame har blivit för mig på senaste tiden, med all press från alla håll. Jag hittar inte längre glädjen i att kånka runt på vapen när det hindrar en från att göra sitt bästa i skolan och sällan visar sig användbart.
Jag skulle vilja dedikera mitt självmord till tre personer som jag lärt mig att hata om inte redan från första ögonkastet:
Lanina, du är inte högre än någon annan din lilla nostalgiska rumpnisse. Du är bara du som kallar dig själv drottningen av Stockholm och du har inget annat än erfarenhet som en positiv egenskap för Deathgame.
Lönnis, du anklagar Malcolm för att vara bög när det är du som utstrålar den homosexuella strålning här i Deathgame. Alla som jag känner som träffat dig antar att du är homosexuell. Lanina kanske är en mild övergång till den mörka sidan så att säga. Nu sitter du säkert och tänker på vad som kan tyda på att du verkar homosexuell och därför har jag komposerat en lista åt dig:
1. Ditt kroppsspråk och gester uppfattas som homosexuella.
2. Du pratar på ett bögigt sätt.
Sen finns det ju den lilla detaljen att du helt enkelt spenderar alldeles för mycket tid med Deathgame när du kanske borde tänka på att kanske skaffa ett arbete om du nu är hemlös.
Sist men inte minst, Yvonne. Du har länge själv gnällt på forumet om hur andra gnäller, din hypokrat. Vad tjänar det till att du gnäller på oss egentligen? Du är knappast en lämplig ledare för ett spel som du själv varken bemästrar eller verkar kapabel att styra. Du är gnällig när folk ringer till dig för att fråga om råd och vägledning och du ser inte objektivt på regeltvister utan väljer det du själv tycker låter bäst för stunden. Detta är huvudanledningen varför Deathgame känns så oprofessionellt. Jag tycker också att det är patetiskt hur du utmanar Örebro och säger att du ska ta dem med storm när du själv dör av en apa, som ingen spelare egentligen någonsin borde dö av.
Sen vill jag tacka Dödsätarna, för att de var den enda klanen som faktiskt gjorde spelet intressant på grund av sin oseriösa stil att spela.
Värd att nämnas är också SintherX, som hjärntvättades av Team Rocket men som jag lyckades återställa och få honom till rätt sida igen.
Sen vill jag hänvisa en slängkyss till Potato_Killer, min rival som jag än i dag bittert föraktar.
Over and out!
Den sovande katten vaknar? Eller somnar den bara om?
